Efter en lång dag i Prag hade vi äntligen fått sätta oss till bords.
Jag hade misslyckats med att få i mig något kaffe under hela dagen.
Nu var jag ute efter revansch.
Och det skulle ske på den prisade indiern Indian Jewel.
En aning mosig, men fortfarande hyfsat normal Pelle.
Ett glas indiskt öl skulle göra gott. Eller två.
Och så kom maten.
Här saknas det bilder.
Skulle det finnas någon så fick den aldrig komma ut.
Två timmar senare.
Världsrekordtid i grenen manligt förfall?
Ja, jag tänker att det är väl ingen som läser min blogg ändå.
Det är min kära sambo Martha Johansson som tagit dessa bilder, tack så mycket.










